Tankar på vägen

Nu kommer den där tiden på året igen, då kvällsrundan ofrånkomligen måste ske i månens sken och vi märker upp våra hundar för att de ska synas ordentligt.

Så här när en ny termin/arbetsår börjar och många hundar lämnas bort, kanske för första gången, sitter jag och funderar över detta med hundvakter och bortsprungna hundar. Följer några FB-sidor där man efterlyser hundar och slås av hur många av dessa som försvunnit när de varit ute med någon annan än sin ägare.

Idag är det 28⁰ i Stockholm enligt appen - 28⁰ inne och 34⁰ i skuggan om man tror på termometern i sovrummet. Oavsett vilket som stämmer kan jag konstatera att vi inte mår bra, varken jag eller Sherlock. Det är för varmt och i stan är det svårt att hitta svalka. Barnpoolen i parken är full av plaskande småtroll och...

Att hunden tar sig upp på köksbänkar, matbord och andra höjder för att snatta mat kan bli ett gissel om man inte lyckas stävja det i tid.

Varje år, ungefär i höjd med att juldekorationerna plockas fram, brukar ett antal hundägare kasta ett öga på sin älskade pälsboll och tänka att "Just det ja, vi borde arrangera något för att undvika nyårsraketerna också...! ".

Så ofta ser jag ägare som inte riktigt bestämt sig - hunden skulle väl egentligen inte få dra fram till den där doftfläcken men nu är den ju där ändå. Själv har man fastnat på gångbanan/stigen för man har lågskor och vill inte gå i gräset, eller kanske kom ett sms som man lite snabbt ska kolla av och så...

Att vara en liten hund, som försöker passa in i människornas stora värld kan vara en riktig utmaning. Det är inte mycket man kan påverka och ofta gäller det bara att hänga med så gott det går, man får göra sitt bästa.